LÖRDAGSKRÖNIKAN

Den här veckan har det varit skolstart.

För egen del är det ännu en i raden av numera väldigt många läsårsupptakter.

Den 26:e som gymnasielärare noga räknat.

Det är många när man tänker efter, så många år och elever som passerat.

Vart tar tiden vägen?

”För mig är det inte så märkvärdigt med nytt läsår, nya kurser och nya elever. Man har ju skaffat sig lite erfarenhet och rutin vid det här laget”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

För mig är det inte så märkvärdigt med nytt läsår, nya kurser och nya elever.

Man har ju skaffat sig lite erfarenhet och rutin vid det här laget.

Men för många elever är terminsstarten verkligen något helt nytt.

Några börjar skolan för första gången, andra byter skola och stadium.

Ytterligare några börjar gymnasiet, kanske på annan ort än hemstaden, och har så sakteliga börjat rikta in sig mot vidare, högre utbildning eller yrkeskarriär.

”Nytt och obekant”

Så för många barn och ungdomar är det så mycket som är nytt och obekant.

Det är nya lokaler, nya ämnen och kurser, nya lärare och nya klasskamrater.

Allt detta efter ett långt, skönt och vilsamt sommarlov där man kunnat vara uppe på kvällarna och sedan sova långt in på förmiddagen utan bekymmer.

Inte konstigt om ni föräldrar har trötta barn på kvällarna den här första skolveckan, huvudet är fullt av ny information och nya intryck.

När eleverna börjar hos oss på gymnasiet i Mönsterås så är det naturligtvis massor med information och papper som ska tas hem och skrivas på av föräldrar.

Det är skåpsavtal, anhöriguppgifter, datoravtal, ordningsregler och en hel del annat.

”Vi är en relativt liten skola och har bra förutsättningar för att kunna skapa en bra ”vi-känsla”. Det är dock inte en spontan process, trots att många känner varandra sedan tidigare, man behöver jobba med sammanhållning också”

Men vi försöker också lägga fokus på att eleverna lär känna varandra, både de som går i klassen och de som går i andra klasser eller årskurser på skolan. Vi är en relativt liten skola och har bra förutsättningar för att kunna skapa en bra ”vi-känsla”. Det är dock inte en spontan process, trots att många känner varandra sedan tidigare, man behöver jobba med sammanhållning också.

Det handlar om möten mellan individer som har olika bakgrunder, olika sociala sammanhang och olika förhållningssätt till saker och ting.

”Långt ifrån okomplicerade”

Ni som är vuxna vet ju att alla möten med personer vi inte känner är långt ifrån okomplicerade.

Vi behöver tid att umgås för att lära känna varandra och kunna lita på varandra.

Sedan fungerar ändå inte alla människor tillsammans.

I skolans värld sätts man ju i en grupp med tjugo-trettio andra individer och det är klart att det blir konflikter ibland.

Det är inget konstigt, det vore märkligt annars, men det som är väldigt viktigt är hur man hanterar konflikter eller bråk.

Något jag har lärt mig genom åren i skolan är att elever vill ha en trygg och säker ledargestalt i klassrummet, med detta avser jag förstås läraren.

”Barn och ungdomar behöver ramar och regler”

Barn och ungdomar behöver ramar och regler, de behöver veta vad som gäller och hur man uppträder mot varandra.

Det är inte självklart att elever, oavsett ålder, är på det klara med vad som är okej uppförande vare sig det gäller på lektion eller på raster, eller för den delen ute på stan.

Om man är tydlig och direkt markerar om någon inte uppträder schysst, förhåller sig klassen så småningom till det och med tiden får man ett behagligt och tillåtande klassrumsklimat där eleverna kan känna den där tryggheten.

”Svårt att säga ifrån”

Jag har träffat på lärare som haft svårt att säga ifrån, man vill vara lite för mycket kompis med eleverna.

En sådan lärare missar poängen att elever inte vill ha dig som kompis, du ska vara en trygg (och kanske en aning tråkig) person som de kan lita på, en som de vet var de har.

Det allra viktigaste är att ta vuxenansvar, att vara den vuxne i rummet – eller i sammanhanget.

Beter sig elever illa mot varandra så måste man markera att det inte är okej, så uppträder vi inte här.

Om man låter sådant passera sviker man inte bara den som blir illa behandlad men också sig själv och det som skolan ska stå för. En demokratisk uppfostran till god samhällsmedborgare.

Det kan man inte bli om man inte lär sig att respektera och behandla sina medmänniskor på ett korrekt sätt.

En kollega berättade att hennes dotter börjat högstadiet och att hon varit förfärad över vad elever helt ogenerat kallade varandra. Det som hon tyckte var ännu mer chockerande var att de vuxna, alltså personal, som hörde detta inte reagerade överhuvudtaget.

”Våga vara vuxen, tala om vad som inte är acceptabelt”

Se där ett exempel på hur man gör för att normalisera ett dåligt språkbruk i skolan som inte skulle accepteras på några arbetsplatser idag.

Skolpersonal kan aldrig hålla koll på allt som händer mellan elever i en skola, det är omöjligt.

Det finns så många tillfällen där barn och ungdomar kan vara grymt elaka mot varandra utan att vi upptäcker det.

Därför har vi ett än större ansvar att faktiskt agera när vi verkligen ser och hör saker och inte gömmer oss.

Våga vara vuxen, tala om vad som inte är acceptabelt.

”De gör som vi gör”

Visar man inte i praktiken med handlingar vad som är okej och inte, spelar det ingen roll vad vi säger. Som vanligt gäller ju den gamla devisen ”Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör”.

Tyvärr finns det väl situationer, det gäller väl framför allt på högstadiet och gymnasiet, där en del lärare faktiskt inte vågar säga till – av rädsla för att själva råka illa ut eller kanske dra på sig föräldrars ilska för att ha råkat kränka någon elev…

Kontentan av allt detta är egentligen att vi som är vuxna aktivt behöver stötta barn och ungdomar på vägen genom tonåren till vuxenlivet.

”Kanske kan vi få ett lite trevligare, mer omtänksamt samhällsklimat som präglas av respekt för andra”

Bara för att man fyller femton eller arton och får köra bil eller rösta, är man inte plötsligt vuxen och vet hur allting fungerar – även om tonåringar kan ha den tron på sig själva.

Jag tror att vi, alla vuxna i samhället – i skolan, hemmet, ja överallt behöver ta detta ansvar för att guida ungdomarna till vuxenvärlden.

Kanske kan vi få ett lite trevligare, mer omtänksamt samhällsklimat som präglas av respekt för andra.

Ta hand om varandra!

Ha en fortsatt trevlig helg!

//Thomas

Foto: Freepik