LÖRDAGSKRÖNIKA
3-2-1… Semester!
Nu är det tre arbetsdagar kvar på det här läsåret.
Måndag, tisdag och onsdag.
That´s it.
Sedan börjar jag inte jobba igen förrän den 16 augusti – det är två hela månaders ledighet – och vet ni vad.
”Jag skäms inte ett dugg”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Jag skäms inte ett dugg över det.
Så här års har man ofta fått höra hur bra man har det som lärare och lite skojigheter som att det finns två anledningar till att man väljer just detta yrke; sommarlov och jullov…
Men så är det ju förstås inte även om det nu känns ganska skönt med den långa ledigheten framför mig.
Lärare har samma årsarbetstid som alla andra yrkesgrupper, det är bara det att tiden är fördelad på färre arbetsveckor.
Jag jobbar 45 timmar per vecka, 40 timmar på skolan och 5 timmars förtroendetid på valfri plats, oftast hemmet…
Så loven är faktiskt inarbetad tid. Ja, och den vanliga semestern förstås.
”Med stigande ålder har jag alltmer känt att det är viktigt med återhämtning, att i lugn och ro få lägga läsåret bakom sig. Sedan är man sugen på att ta nya tag igen i mitten på augusti, eller åtminstone efter ett nästan…”
Med stigande ålder har jag alltmer känt att det är viktigt med återhämtning, att i lugn och ro få lägga läsåret bakom sig. Sedan är man sugen på att ta nya tag igen i mitten på augusti, eller åtminstone efter ett nästan…
Det här har varit ett märkligt år i skolan och alla vet ju varför.
Corona, distans, närundervisning kombinerat med fjärrundervisning.
Nya förhållningssätt till kursinnehåll och elever, teknik som ska fungera.
Men nu är det gjort och det som återstår är att utvärdera – det görs alltid så här års.
Våra kurser utvärderas, ämneslagens arbete, programgruppernas arbete…
Dessutom förbereder vi, till en viss del, höstens inledande veckor – kolla schema, räkna timmar böcker osv.
Eleverna har fått utvärdera distansundervisningen och några intressanta, men kanske inte revolutionerande saker framkom.
Kan sova längre
Positiva saker: Man behöver inte ta sig till skolan – kan sova längre på morgonen… Man kan hänga med på genomgångar hemifrån om man är sjuk – även om det inte är distans, man kan spela in genomgångar.
Negativa saker: Det är lätt att bli distraherad. Mobilen pockar på uppmärksamhet. Man skjuter upp saker; tänker att man kan göra saker senare, inte på lektionen.
Nåja, bra och dåligt, men vi har lärt oss mycket och det finns saker vi kommer att ha nytta av i och kring undervisningen och annat arbete med eleverna och även kollegor emellan.
Men som sagt, dags att ta lite ledigt från skoltänket även om det alltid finns där.
Som vanligt släppte vi ut ett gäng glada studenter som också får lite ledigt innan de börjar på sin fortsatta vandring genom livet.
”Kluvna känslor”
Några ska plugga vidare, andra ska börja jobba och ett fåtal ska faktiskt göra lumpen.
Studentdagen är ju en dag med lite kluvna känslor.
Det är lycka och glädje samtidigt som vemod och en smula osäkerhet.
Från lärarperspektivet så är det häftigt att se gymnasieungdomarna utvecklas under sina tre år från högstadiet till tröskeln till ”nästan vuxen”-världen.
Ganska nöjt kan man konstatera att de gjort en fantastisk resa och kommer att klara sig bra framöver.
De är färdiga hos oss och redo för något annat.
De har fått med sig en massa kunskaper och färdigheter från sina olika utbildningar och kurser, men jag hoppas att de fått med sig lite annat också.
Ansvarskänsla, initiativförmåga och en tro på sig själva kombinerat med en ödmjukhet och öppenhet för andra de möter.
”Lycka till”
Hur som helst önskar jag dem lycka till.
På tal om studenten, jag skrev ju förra lördagskrönikan redan på torsdagskvällen eftersom min dotter gick ut på fredagen.
Dagen blev en fullträff.
Sol och blå himmel, feststämning och släktbesök från Helsingborg och Linköping.
God mat och goda vänner dagen lång – och det viktigaste av allt – en överlycklig dotter som var mer än nöjd med sin dag.
”Den här dagen bär jag med mig på en speciell plats i hjärtat så länge jag lever!”
Den här dagen bär jag med mig på en speciell plats i hjärtat så länge jag lever!
Men vi var ganska trötta dagen efter, men tröttheten var av den behagliga sorten då man känner sig lugn och tillfreds samtidigt.
Lugn och tillfreds tror jag också att jag kommer att känna mig på onsdag eftermiddag sisådär vid 16-tiden när jag slår igen dörren till arbetsrummet för sista gången på många veckor.
Ha en fortsatt trevlig helg!
/Thomas
