SÖNDAGSKRÖNIKAN
Sista söndagen denna semester och i morgon är det dags att jobba igen.
I ett försök att ge mig själv en mjukare övergång från ledighet till arbete har jag ställt klockan på sju och försökt komma upp lite tidigare på morgnarna.
Det har uppskattats av åtminstone vår fyrbenta vän som gärna ser att morgonrundan blir av innan åtta.
Idag drog han mig ur sängen redan vid tjugo i sju, så att komma upp vid halv sju imorgon ska säkert inte bli några problem.
”Jag lär varken vifta på svansen eller vicka på ändan av glädje, men vardagen har ändå sin charm”
CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR
Jag lär varken vifta på svansen eller vicka på ändan av glädje, men vardagen har ändå sin charm.
I alla fall för en rutinstyrd person som jag.
”Kan klockan”
Och där är likheten mellan Nalle och mig stor trots våra annars skriande olikheter.
Om vår hund fick bestämma så mycket som han egentligen anser vara sin rätt skulle allt, och då menar jag verkligen allt, utföras enligt ett inrutat schema.
De som påstår att hundar inte kan klockan har inte träffat vår vovve.
Morgonrutinerna är följande: minst en av de tvåbenta ska vara uppe och redo för en promenad senast åtta på helgen, halv åtta på vardagen.
Maten ska serveras uppdelad på tre tillfällen per dag och promenaderna ska vara minst tre, men fyra är att föredra.
Första rundan tas alltså senast åtta.
Därefter följer middagspromenaden mellan halv ett och halv två, tidiga kvällsrundan vid sju och sena promenaden vid tio.
”Undantag medges icke”
Vid elva ska samtliga i hushållet vara i säng, eller i Nalles fall ligga på golvet nedanför husses säng.
Undantag medges icke.
De tvåbenta får lov att se på teve eller läsa en stund efter sänggåendet, men möts av protester i form av högljudda suckar och ilskna blickar om det pågår längre än till halv tolv.
Och vem vill få skäll av sin pälsklädda polare?
”Enligt en artikel jag läste under semestern är Nalle något på spåren”
Enligt en artikel jag läste under semestern är Nalle något på spåren.
Där rekommenderades att hålla sig till vardagens rutiner gällande mat och sömn även under semestern för att slippa den besvärliga omställningen när ledigheten är slut.
Det låter kanske torrt och trist, men av egen erfarenhet måste jag ge det tummen upp.
Så nästa gång jag blir väckt en söndag innan sju av flåsande i örat, ska jag inte vända ryggen till utan ge min hund en kram och kliva ur sängen utan att klaga.
”Vill ha rutiner”
Glöm det där med kramen, förresten.
Nalle vill sällan ha några kramar, han vill ha rutiner.
Och ett och annat ben.
I väntan på nästa promenad lämnar jag skrivandet för kaffemuggen och önskar mina läsare en skön söndag.
Fortsätt hålla avståndet, kontakten och händerna rena.
